En politisk analys av begäret

CERFI var en aktiv grupp i Paris från sent sextiotal till slutet av sjuttiotalet. I 1965 grundade Félix Guattari Société de psychothérapie institutionnelle (SPI) och Fédération des groupes d'études et de recherches institutionnelles (FGERI), ett nätverk av trehundra psykiatriker, psykologer, lärare, stadsplanerare, arkitekter, ekonomer, filmskapare, akademiker och andra som var intresserade av en generell analys av förtryckets institutionella former.

CERFIs historia är nära kopplad med den psykiatriska kliniken La Bordes, som grundades 1955 i ett slott i Cour-Cheverny av läkaren Jean Oury. Kliniken var en plats för diskussioner om «institutionell psykiatri», och i starten utgjorde Jacques Lacans seminarium den intellektuella basen för dessa diskussioner. Félix Guattari började arbeta på kliniken 1956, och han var en stridbar person vars intresse fokuserades på idén om begäret. La Borde gick inte att jämföra med någon traditionell psykiatrisk institution, utan var snarare ett experimentellt sjukhus med tonvikten på gruppterapi.

Rörelsen «psychotherapie institutionnelle» baserades på en terapeutisk idé om hur man kunde organisera ett psykiatriskt sjukhus som en plats för ett kollektivt liv. Man omformulerade relationerna mellan patienten och dess omgivning, och föreslog en reflektion över möjligheten att ta ansvar både gällande patienten och de anställda och institutionens ledning. Formuleringen av ett självstyre skulle ge tillbaka idén om respekt för andra och sig själv, och samtidigt ge beslutsmakt till alla inblandade. Man försökte på så sätt bevara ett liv nära verkligheten och hindra patienterna att passera in i vansinnets ghetto och klinikens isolation. (…)